Blåser…

…gör det och har det gjort här också. Faktiskt sägs det ha varit värst i förrgår (enl. SMHI), men det var i går eftermiddag/kväll vi märkte av det. Träd svajade hit och dit. Vi såg med beundran på ett skatbo modell större högt uppe i ett träd. Skatorna är bra byggare; deras bo höll så bra.

Brandlarmet gick men det var tydligen lättsläckt och inte i någon byggnad. Sen försvann elen. Jag är inte van vid det nuförtiden eftersom jag bott i lägenhet i stad så länge. Ute var det ganska varmt, så frysa skulle vi inte göra än på ett tag. Det finns en öppen spis här också. Jag var mest fundersam på vatten. De har vatten med självtryck! Så praktiskt!

Tevatten kokades på litet gasolkök, väninnan gick över till sin mor, 90+, som bor granne, med en termos hett vatten och en pannlampa. En släkting som bor strax i närheten har inte vatten med självtryck. Hon —OJOJOJ, nu tog det i ordentligt igen!!!— var och hämtade en anhörig men kontaktades via mobil att hon kunde hämta vatten här.

Jag hade nästan lagt mig när elen plötsligt kom tillbaka. Släktingen hade inte hunnit hit med dunkar för att hämta vatten som tur var. Alla arrangemang med pannlampor och annat behövdes inte längre. Det kändes närapå snopet… Jag som hade egen ficklampa med mig 😉

Något vi lade märke till var att det var så ljust ute när klockan var väl över 21. Det märks mycket mer när man sitter vid köksbordet med levande ljus än när lamporna är tända. Ytterligare ett tecken på att våren verkligen är här, trots lite snöfläckar här och där.Tranor har flugit förbi, diverse andra vårfåglar har skådats – och framförallt – sädesärlan kom för ett par dagar sedan! Då är det ingen tvekan längre 🙂

Annonser

Kortblogg

Jag råkade läsa vad jag skrev senast; det där om att solen skulle skina på min semesterort. Ja,ja. Hoppas kan man alltid. Fast jag kollade nyss SMHI och du milde tid så det ska regna!

Ingen snö i alla fall 🙂

Återkommer med rapport om hur pålitlig prognosen var!

Jag är riktigt…

… imponerad över att det finns människor som kollar min blogg även när jag inte skrivit något på flera dagar. Alltså måste jag få ihop några rader för att uppmuntra dessa trevliga personer.

I går (tisdag) gladdes jag över solen som sken så vackert, eftersom jag skulle ut i några ärenden. Öppnade altandörren och stack ut huvudet – hjälp, det höll på att blåsa bort! Jag fick in det igen i alla fall, så ni behöver inte leta. Tur att jag  förra året köpte en jacka som står emot blåst, en med blixtlås ända upp på den höga kragen,  huva dessutom, ärmslut som kan justeras med kardborreband och så tål jackan regn också.

Först ned på stan med buss, hade jag tänkt mig. Var kanske någon minut sen, men pinnade på så gott jag kunde mot busshållplatsen.  Sådär 50 meter innan kommer busskrället. Jag försökte springa men insåg att det kan jag inte längre. Eftersom min gåväg är parallell med gatan och jag gick i bussens färdriktning hade jag inte en chans att vifta åt chauffören som i sin tur inte hade en chans att se mig. Jag stod där snopet och såg bussen bakifrån när den åkte. Kollade klockan, den ska gå ungefär 32 min över heltimme. Men den inväntar inte klockslag vid min lilla hållplats. 29 min över hade den åkt. Elände!

Jag hade en tid att passa så det var bara att ringa efter taxi. Grrrrrrr. Varför gick jag inte lite tidigare? Bussarna kommer var 20:e minut så med nästa hade jag kommit försent.

Nåja, jag kom dit jag skulle och fortsatte sen med ärendena. På väg hem gick jag en bra bit och tittade in i varenda trädgård längs en gata. Krokus, snödroppar, knoppar på det ena och det andra – det är vår!

Bäst är att det är barmark där jag behöver gå. Jag talade med väninnan i Bergslagen. Det är isigt och snöigt där. Farligt att traska omkring. Hon skulle titta till en granne som i går kväll ”bara skulle till…” vad-det-nu-var strax utanför sitt hus, tog inte på sig broddarna och ramlade på rygg. Grannen är inte gammal men absolut inte ung, så min väninna skulle kolla hur hon mår idag. Hoppas att hon inte behöver till sjukhus.

Väninnan skulle även be sin man skaffa sand när han ändå är ute och åker idag, för det går visst knappt att ta sig fram utanför husen. Jag menar då på gångar mellan villor, på privata tomter och så.

Det dröjer ännu sådär 10 dagar innan jag är där uppe. Sol, skin varje dag! Blåst, torka upp marken! Minusgrader (även nattetid), försvinn!

Länkarna…

…börjar komma på plats. Nätvänner är betydligt viktigare att ha länk till än WP-sidor; de behöver inte synas ju.

Var inte oroliga, jag är inte klar med listan över nätvänner än. Vet inte riktigt hur många det blir.

Det börjar liksom kännas som jag bor här nu. Till och med som om jag skulle kunna fortsätta att blogga när jag har skrivit x antal bloggar till om mina framsteg.

Vårsemestern är bestämd; jag borde väl kunna skriva något om den senare. Kameran, den nya, är inte utprovad än, men det bör den bli under semestern. Jag åker till det vanliga stället i vilda Bergslagen, mitt ”andra hem”. Fast inte riktigt än. Det hinner bli mer vår innan jag ger mig av. Annars är det ingen vårsemester, ju. Faktiskt har det inte varit det de senaste åren, i varje fall inte i fjol. I år åker jag lite senare så det finns en chans till vackra blommor och annat fint.

Men innan dess strävar jag med denna blogg!

Det går sakta fram…

…men det går ändå fram. Nej, vi kommer inte till Köpenhamn.

Jag har i alla fall valt ett tema och skrivit ett par korta rader ”Om” mig. Valt någon bild – sidhuvud – har jag inte gjort ännu; jag tycker faktiskt om bilden som fanns.

Så ska jag försöka hitta var jag klickar för att få nya bloggar att synas på Facebook. Annars lär inte många hitta mig.

Jag är här nu.

Så blev det som det måste bli. En förändring jag inte velat, men som tycks fungera bra för flera av mina vänner. Jag ska nog konsultera Carinas sida för att få detta att fungera; hon kan, hon.

På återseende!

Nu har jag bestämt mig.

Det här är sista bloggen för 2010 och för alltid på Spaces – förstås. Men jag kommer att lägga över den till Word-Press.  Tro nu inte att det är ett löfte att blogga mer; nej, det är bara så att jag är fäst vid bloggen och ännu mer vid bloggarvänner. Någon gång kanske jag börjar skriva igen…

 

Men nu vill jag önska alla

Ett Gott Nytt År!