…gör det och har det gjort här också. Faktiskt sägs det ha varit värst i förrgår (enl. SMHI), men det var i går eftermiddag/kväll vi märkte av det. Träd svajade hit och dit. Vi såg med beundran på ett skatbo modell större högt uppe i ett träd. Skatorna är bra byggare; deras bo höll så bra.
Brandlarmet gick men det var tydligen lättsläckt och inte i någon byggnad. Sen försvann elen. Jag är inte van vid det nuförtiden eftersom jag bott i lägenhet i stad så länge. Ute var det ganska varmt, så frysa skulle vi inte göra än på ett tag. Det finns en öppen spis här också. Jag var mest fundersam på vatten. De har vatten med självtryck! Så praktiskt!
Tevatten kokades på litet gasolkök, väninnan gick över till sin mor, 90+, som bor granne, med en termos hett vatten och en pannlampa. En släkting som bor strax i närheten har inte vatten med självtryck. Hon —OJOJOJ, nu tog det i ordentligt igen!!!— var och hämtade en anhörig men kontaktades via mobil att hon kunde hämta vatten här.
Jag hade nästan lagt mig när elen plötsligt kom tillbaka. Släktingen hade inte hunnit hit med dunkar för att hämta vatten som tur var. Alla arrangemang med pannlampor och annat behövdes inte längre. Det kändes närapå snopet… Jag som hade egen ficklampa med mig 😉
Något vi lade märke till var att det var så ljust ute när klockan var väl över 21. Det märks mycket mer när man sitter vid köksbordet med levande ljus än när lamporna är tända. Ytterligare ett tecken på att våren verkligen är här, trots lite snöfläckar här och där.Tranor har flugit förbi, diverse andra vårfåglar har skådats – och framförallt – sädesärlan kom för ett par dagar sedan! Då är det ingen tvekan längre 🙂
Povas personliga petitesser 